Jag vaknade utvilad. Trodde att natten skulle bli orolig pga att hästen mår så pass dåligt. Morgonen var grå och fuktig men inga regndroppar i sikte, så jag promenerade in till jobbet. Lagom temperatur var det och det blev en skön tur. Vid infarten till Gävle satte de dagen innan upp ett nytt konstverk. Jag fotade så klart.

En rosa jeep som hamnat lite fel…
När jag kom in till centrum började det smådugga lite. Jag hann precis in på kontoret innan spöregnet kom igång.
Jag jobbade ett par timmar innan jag och min väninna träffades utanför jobbet, utrustade med varsitt paraply. Vi stegade iväg mot viktväktarna och konstaterade att det regnat lika ihärdigt veckan innan när vi gjorde samma tur. Skillnaden var den att det förra veckan stormade det bra med.
Vågen visade -1,1 kg och jag som inte trott på många g alls blev så klart överlycklig! Jag köpte ett par kokböcker hos VV och fick då en kartong med nå VVgodis, coffee cream.

SUCK!!! Jag gillar inte kaffe och till på köpet var det äcklig mörk choklad. På väg tillbaka till jobbet köpte jag mig en kyckling/kalkonmacka, eftersom jag inte hade någon matlåda med mig. Den var hur god som helst. Jag smakade på godiset med och ja i brist på annat smakade den riktigt bra trots allt. Ska jag vara ärlig så smakade jag upp två stycken.
I esplanaden utanför mitt fönster vimlade det av finklädda människor med plakat och blommor som skulle se utsparken av en hög studenter. De sparkades ut kl 13.00 och bara en halvtimma innan slutade det att regna.
Jag åkte hem vid 13.30 tiden för att jobba hemma resten av dagen. Vår älskade deltidshund kom för att bo med oss ett tag och som vanligt blev det ett pusskalas som hette duga.
Dottern kom och vi åkte upp till stallet och vår sjuke häst. Oj så pigg han var! Inte alls den febertrötte herre med mycket ömma hovar vi sett kvällen innan.

Han skulle ha medicin i pulverform som vi blandat ut med betfor. Vi hade hjärtat i halsgropen för vi var helt övertygade om att han skulle rata maten som han gjort tidigare när vi haft konstiga saker i den. Dottern hällde ner allt i krubban och vi gick iväg utom synhåll och höll tummarna hårt. Men… det lät som om han smaskade för fullt och när vi tittade efter hade han ätit upp allt! YES!!!
Vi passade på att skura ur hans egen box som sedan några dagar är tömd på spån. Den ska göras iordning så att han kan flytta hem igen till andra sidan stallet inom en vecka.
På kvällen gick sonen och jag en prommis med hunden innan det blev sovdax.