På morgonen kom mågen för att gnida det sista på bilen innan utställningen i Boulognerskogen. Sonen var även han uppe med tuppen för att var med som sällskap och medhjälpare. När de åkte iväg kom mågen tillbaka med en kompis i kompisens bil som behövde tvättas för utställningen. När de precis torkat av de sista dropparna ringde dottern och behövde hjälp av honom där hemma. Liam hade ramlat och blödde ordentligt ur munnen. Han klängde sig fast vid henne så att hon inte kunde titta om det behövde ses om. Hade jag inte tagit en migräntablett hade jag åkt, men nu var det inte värt det.  Nu var det inte mer än att han bitit sig i läppen så de skjutsade in pappan till stan och kom sedan hem till oss.

Den lille otursgubben hade somnat, så han fick ligga ute i vagnen och sova klart innan vi gav oss iväg in för att titta på bilarna. Det blev väl inte mycket biltittning. Liam ville hellre knata omkring i parken där det fanns lekplatser, barn, hundar, vatten och änder, som var bra mycket intressantare än bilar.

Det blev flera timmars motionerande i form av jagande och bärande på ostyrig ettåring. Det var rätt jobbigt, men ett mycket kärt besvär!

De släppte av mig och Liam hemm hos oss. Föräldrarna, min sambo och son skulle in till stan på cruising, medan Liam och jag skulle lördagsmysa.

Det blev inte mycket mys utan lek, men jag fick ändå rå o honom ordentligt och nattningen i den nya spjälsängen hemma hos oss gick smärtfritt. Jag fick inviga den nya övervakningskameran jag köpt med. Vi har ju vårt sovrum längst in i källaren och eftersom han kan vakna och på egen hand ta sig ur sängen, eller bara tappa nappen och vara ledsen, behöver man när man sitter uppe i soffan kunna se hur läget är där nere. Den funkade kanon och jag var ner två gånger och stoppade in nappen i munnen på honom.

Rusten är klar och nu återstår väl i stort sett bara en kabelgömma och lite inredningsdetaljer…

När jag vaknade efter en väldigt svettig och orolig natt, kändes ögonen svullna. När jag tittade mig i spegeln kunde jag bara konstatera att de var svullna. Påsar både över och under hade smugit sig på mig när jag sov.
Ingen alkohol hade jag druckit så ja ska man gissa på kräftorna?!
Det var kanske tur att jag tagit en allergitablett dagen innan!
Jag kände efter hand att svullnaden växte så jag tog några cortisontabletter och ett par allergipiller, för att mota Olle i grinden.

Klockan elva hade vi träff i stallet med en tjej som ev ska hjälpa till med hästen ett par gånger i veckan. Det föll väl ut och vi bestämde att hon skulle komma igen på tisdag.

Allergisymptomen la sig efter hand och jag fixade lite i sovrummet, satte upp mörkläggningsgardinerna, ställde in TV, dekoder och dvdspelaren. Spegelväggen och en del småsaker fick komma på plats och jag satte upp mina väggord!

Det är så skönt att få tillbaka sitt sovrum och förhoppningsvis kunna städa ur gymmet igen och börja träna.

Dagen slutade med grillning och kladdkaka med grädde och päronpaj med vaniljvisp!

Jag och sambon packade kylväskan med matsäck och slöt upp med dottern med familj vid 9.30.
Jag stoppade för säkerhets skull i mig en allergitablett eftersom jag dagen innan nyst en del av något som jag antar var något slags gräspollen.

Runt tio betalade vi (läs jag) in oss i Furuviksparken.

Det var inte mycket folk och vädret var alldeles härligt skönt med en stor sol. Vi vandrade runt och kikade och klappade på allehanda djur.

Vi stannade även till på det fd björnberget och grillade korv. Självklart råkade jag ju ut för att någon bet mig. Det hör ju inte till ovanligheterna och denna gången var det en skrikigt grön larv som hoppat på mitt ben. Vi var ut på klipporna och på skäret. Grabbarna var ner i skyttegångarna medan jag och dottern höll oss utomhus med Liam.

Det var reggae-festival i parken och mot tidiga eftermiddagen började det dyka upp lite pittoreska inslag av människor, som passade in i min föreställning om hur reggae-diggare ser ut.

Jag började dagen med att måla lite brädor till sovrumsväggen. Solen sken och det var bra väder.

Dottern jobbade 12-timmars- skift och hennes sambo lämnade Liam hos oss runt lunch. Han fick en eftermiddag för sig själv vilket inte är vanligt.

Jag sonen, sambon och lille Liam åkte de ca fem milen till Gästrike Hammarby för att träffa delar av släkten. Det var jätte kul att träffa alla kusiner som var där. Vissa av dem har jag inte sett på 20 år eller längre. De flesta var sig lik, men nu hade de ju både en äkta hälft och flera barn. Liam som är dryga året hittade en liten tjej att leka med. Hon var 5 månader äldre men i storlek var de ungefär lika stora. Han tyckte väl att hon skrek lite för högt när han ville låna hennes leksaker, men annars gick det bra.

Det bjöds på grillspett, potatissallader mm och det blev en del babbel kan jag lova. Det var många år som skulle gås igenom. Efter det blev vi indelade i lag och det blev trekamp, kasta boll i hink, dart och jätteplock-i-pin.

Jag gick mest med en Liam som inte alls hade lust att foga sig och stanna kvar där jag ville. Laget fick klara sig utan mig.

När Liam vid åttatiden blev gnällig och började gnida sig i ögonen en tackade vi för oss och åkte hemåt.

Tisdag
Vaknade som vanligt en liten stund innan väckarklockan.

Jag orkade inte fixa frukost!!!

Tog bussen som gick 6.55 och tog med en frukostmacka och en mjölk från McDonalds innan jag åkte upp till mitt kontor. En god, lättlagad men pointsdyr frulle värd ca 10 pp.

dagen segade sig fram eftersom jag ännu inte kommit i takt efter semestern, men jag fick gjort det som skulle göras.

Jag åkte ner till bokhandeln i källaren i gallerian där jag jobbar och köpte mig en meditationsbok.
Nu måste jag nog förklara mig lite närmare.

Jag började igår en distansutbildning i, meditation, personlig utveckling och stresshantering.
Den ligger på fyra veckor och är mitt första steg på vägen mot ett liv som medium. Låter det flummigt? Ja kanske, men jag känner av sådant redan nu, men kan inte ta emot budskap och det är något jag länge önskat. Efter många, många års funderat har jag äntligen fått tummen ur och tagit tag i saken. Idag är dag nr två!
Boken ska jag ha till hands för att beskriva hur och vad jag upplever under meditationerna.

Jag kommer kanske att dela med mig en del av mina upplevelser här när jag känner mig bekväm med dem.

Efter jobbet hämtade sambon upp mig och vi åkte upp till svärmor en sväng. Där var det full stuga och en glad överraskning var att Evy, en mycket trevlig dam som låg på samma sal som svärmor också flyttat in på korttidsboendet.

Tog cykeln till jobbet strax innan kl sju. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Jag önskade väl att jag bara var ute på en cykeltur och inte behövde åka in till kontoret.
Jag hade helt klart fått smak för det där att ha semester och själv kunnat styra mina dagar.

Det började med att strula.
Jag kom på att jag glömt att boka en ny klipptid hos frissan när jag var där förra veckan, så jag tog luren och ringde.
Jaha!? Jag möttes av en röst som meddelade att tjänsten inte var inkopplad. Provade ett par andra nummer med samma resultat. I samma veva fick jag ett mail om att det inte gick att nå oss på telefonen och att denna kund som under de senaste två veckorna försökt nå oss, fått samma felmeddelande i örat.
In till bossen och berättade om eländet. Åhh han hade bytt telefonbolag samtidigt som jag gick på semester och glömt berätta det för mig!

Efter en hel del efterforskningar visade det sig att vidarekopplingen till vår telesvarstjänst inte funkade förrän man återaktiverade den genom det nya telebolaget.
Vår tele hade alltså under mina 5 veckor ledigt, spottat ut felmeddelandet till våra kunder i stället för att de via telesvarstjänsten skulle blivit hänvisade till mail och hemsidan.

Det löste sig i alla fall och jag fick en ny klipptid och kunde få kontakt med kunderna.

Dagen var rätt seg då jag inte riktigt hängde på i samma tempo som förfrågningarna kom in, men det redde upp sig innan jag cyklade hemåt igen runt kl 15.

Vår elektriker kom och kikade i sovrummet som är under rust. Han ritade på väggen hur vi skulle fördra grejjorna, så att han kan komma och koppla in strömmen sen annan dag.

Det blev grillning av kyckling och jättegod hemgjorda potatisklyftor till.

Kvällen avslutades med ett avsnitt av serien Bron och en skål popcorn med dipp till.

Söndag
Klockan 5.55 rullade sambon och jag mot mina föräldrars sommarställe i Hälsingland, för att hämta upp dem på (om)vägen till Järvzoo.

Ganska precis kl tio möttes vi upp, nio vuxna och tre barn, på parkeringen i Järvsö.

(Bilden lånad från Järvzoos hemsida)

Första anhalten blev barnens höjdpunkt, där man får gå in och klappa en kalv, getter och en vädurskanin. Lille Lian uppskattade inte djuren lika mycket som de övriga. Han ville helst plocka med de små runda kulorna getterna släppte efter sig. Sonen (21 år) fick en kompis i kalven och han funderade varför han inte blivit bonde, så att han kunde få ha sådana små godingar kring sig hemma.

Vi tittade på när vargarna matades och till vår förvåning gick djurskötaren in till vargarna med maten i en hink. Med tanke på det som inträffat i Kolmården där en skötare dödades trodde iaf jag att de ställt om sina rutiner. Vargarna vågade sig inte fram till skötaren och de tog inte maten förrän hon slängde iväg den och flera av dem vågade sig inte fram och äta förrän de var säkra på att hon försvunnit ut ur hägnet.

Djuren vi såg var b.la,

 

Det tog oss nästan fem timmar att avverka de ca tre kilometrarna genom skogen.

När vi återvänt till bilarna sa vi hejdå till min bror med familj som åkte hemåt direkt. Vi andra åkte till Bollnäs och åt en sen middag ute i solskenet, på en restaurang intill ån.

Vi delade på oss och ungarna åkte hem och vi skjutsade tillbaka mina föräldrar till stugan innan vi körde hemåt.  Vi landade hemma runt niotiden på kvällen, trötta men mycket nöjda.

Jag började min dag så sent som halv åtta med frukost vid datorn. Jag läste nyheter och kollade Facebook.

Vi åkte sedan upp till svärmors lägenhet och plockade med oss några av hennes krukväxter och fotografier, innan vi åkte till henne på boendet.

Det blev betydligt mycket mer hemtrevligt med sakerna på plats. Insåg dock att en duk skulle ha prytt bordet. Vi tog med svärmor ut en sväng för att hämta ut pengar i bankomaten och för att hon skulle få njuta lite av solskenet. När vi kom tillbaka var det dax för lunch och vi åkte vidare. Vi fick med oss en mysdress som hennes syster köpt i en alldeles för liten storlek.
Vi stannade till på Gävle brygga, vilket är en fast förtöjd restaurang båt mitt o Gävle. Jag åt sjötunga och sambon sotare. Det var supergott. Mysdressen var vi och bytte mot ett par storlekar större innan vi styrde hemåt. Hemma ägnade jag mig åt tvätt och sambon rensade ogräs. Han kom även på att söndagen kanske skulle bli en bra utflyktsdag till Järvzoo.

Jag ringde mina föräldrar, dottern, sonen och min bror. Alla var på och vi bestämde att ses där kl tio på förmiddagen.

Mot sena eftermiddagen åkte vi till svärmor med den nya dressen och en duk till bordet. Det blev fin, fint med duken och dressen passade perfekt.

Kvällen tillbringades framför tv:n.

Torsdag
Jag ägnade de första timmarna till jobb.

Vid tio åkte jag upp till svärmors lägenhet och vattnade blommor och packade kläder och annat hon behöver ha på korttidsboendet.

Kl 11 satte jag mig i stolen hos frissan och som vanligt trollade Sebastian fram en snygg frisyr! Efter det hann jag hem och äta lunch och jobba lite innan mågen och barnbarnet hämtade upp mig och vi åkte till stallet, för en träff med hovis.

Jag hämtade hem en väldigt trög häst från beteshagen.

Han släpade benen efter sig och vi hann precis in i stallet innan hovslagaren kom. Han bara konstaterade att hovarna var i perfekt skick och min dotter fick i sin frånvaro lovord för detta. Han sa att hon kunde åka runt och barfotaverka och ta betalt för det.

Vi gick ut i skogen tillsammans med mågens föräldrar och plockade hallon och kantareller. De andra plockade i hink medan Liam och jag stoppade direkt i munnen. De var jättegott och Liam fick fram ett mmm för varje bär han stoppade in. Han har blivit jätteduktig på att få tag i bären utan att krossa dem innan de äts upp.

Sambon och sonen hämtade sedan upp mig i stallet och vi åkte till lägenheten och packade allt som skulle med till svärmors korttidsboende. Vi kom iväg runt halv sjutiden och på avdelningen där hon var var det lugnt. Sambons bror med barn var redan på plats och medan de pratade en massa packade jag upp och hängde in kläder mm som vi hade med till henne.

MEN gud vilket intetsägande och sorgetyngt rum! Nu vet jag inte om det sista var något jag fick utifrån, men väggar målade i ljusblått och intetsägande gardiner i mellanblått. Jag tycker inte det är värdigt att behöva bo så! Jag tänker ta dit blommor och lite fotografier, så att hon har något hon kan knyta an till i sitt minne. Helst av allt skulle jag vilja måla om och sätta upp lite klatschiga gardiner som tilltalar sinnet, men det går ju inte för sig!

På vägen hem blev det MAX-mat som vi åt hemma.