Mycket har passerat under min frånvaro här.

Jag har samlat ihop en hel massa härliga mormortimmar, njutit av en sommar, tömkört och tränat nh med älskade Canoó och annat som tillfälligt ramlat ur minnet.

Under senhösten märkte vi att vår älskade häst Canoó bara blev sämre och sämre i kroppen pga sin överrörlighet.   Han mådde heller inte speciellt bra psykiskt av att bara stå i hagen. Vi tog beslutet att det bästa för honom skulle vara att få slippa det onda i kroppen. Den 7 november tog vi bort honom. Han var överrörlig och hans kropp höll inte ihop längre än de 15 åren han fick. Många tårar har det kommit och så kommer det att fortsätta.

Jag och ungarna åkte i oktober över till Gotland och tittade på en 4 årig valack, som vi bestämde oss för och nu har hemma sedan några veckor. Det har gett oss något positivt att fokusera på mitt i all sorg.

Jag har också börjat viktväktat igen, vilket går så där… Men det tar jag i ett eget inlägg!

Canoó

Ametist

Inlägget postades måndag 12 december 2011 klockan 18:57 och finns under Vardagligt / Allmänt. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.