När jag läste tidningen och käkade frulle fick jag se två kaninbäbisar som satt under hästtransporten. Jättesöta och busiga. Två kajor retades för fullt och de hoppade runt varandra. Jag hämtade kameran för att försöka få några kort på dem, men när jag kom tillbaka var de borta.

Jag packade matlåda och kläder att ha på jobbet, tog på skor och löparjacka. När jag kom ut på bron småstänkte det och det blev bara blötare och blötare på stenläggningen utanför… SUCK!

Då tog jag bilen in till stan!

Inne på jobbet var det även denna dag  högtryck och jag sålde ännu mer :0) Tidvis visste jag knappt vad jag hade gjort eller vad som skulle göras, men jag redde ut det innan jag gick hem för dagen.

Jag ringde och bokade rum för två nätter på motellet i Ullared till hösten.  Jag, sambo,ungar och måg åker ner för några dagars shopping.

Jag åkte hem lite tidigare från jobbet och jobbade lite hemma. Planeringen för kvällen var att köra hårt på crosstrainern och Wii Active. Innan jag jobbat klart ringde dottern och sa att hästen var svullen och halt på ett framben. Hon hade med möda fått in honom i stallet.

Jag la ner allt och åkte. Hästen stod på gången och höll upp ena framhoven och såg allmännt hängig ut. Jag kände igenom honom men han regerade inte på tryck och kläm. Hmmmm knepigt för han brukar inte tillåta att man tar på honom där det gör ont. Han är en riktig hare. Vi ledde en väldigt vinglig häst in i en box för att han skulle få stå mjukt. I boxen upptäckte vi att han även ville avlasta bakbenen. Inte bra!!!

Dottern ringde Länsveterinärernas jour och en kille kom ut på en halvtimme. Han undersökte noga och kom fram till att det var fång. Hjärtat upp i halsgropen!

Han var pigg på morgonen när medryttaren var upp. Han brallade och busade så hon inte fick tag i honom. Tur att dottern åkte upp för att ge en puss och knäppa kort på honom på hans födelsedag och därmed upptäckte det i tid.

Han fick en spruta med smärtstillande och antiinflamatoriskt och ordination om strikt boxvila i till att börja med 10 dagar. Vi måste också försöka få i honom medicin ett bra tag framöver vilket kommer att bli en kamp utan dess like. Vi har en gång tidigare försökt men då matvägrade han flera dagar för att vi stoppat konstiga saker i maten. I värsta fall sätter de en kanyl så att vi kan spruta in det. Så nu är det bara att vänta och hoppas att han svarar på behandlingen så att vi får ha honom kvar!

När vi några timmar senare kom hem till oss var vi hungriga, frusna och omtumlade. Det blev inte någon träning. Efter maten, som var färdig när vi kom hem, la sig dottern i mitt solarium och jag tog ett varmt bad innan det var dax för sängen.

Inlägget postades onsdag 10 juni 2009 klockan 08:43 och finns under Vardagligt / Allmänt. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.