Nu var det ett tag sedan jag skrev här igen. Det har väl inte varit tiden som fattats utan orken.
Hästens sjukdom +att vi var tvungna att sköta allt med utsläpp på morgonen, ge hö ett par gånger på dagen och ta in honom på kvällen sög musten ur mig. Eftersom dottern jobbade en hel del fixade jag det. Jag jobbar hemma på somrarna och kunde åka/gå/jogga iväg de ca 3 km. Mysigt att få rå om honom, men det tärde ändå på en en del. Vi letade under tiden med ljus och lykta efter ett stall med sandhage och service dit vi kunde flytta.
Vi tittade på ett på andra sidan stan, men vi var inte helt nöjda med hagen. Bara stora stenat, träd och sand. Skulle kunna tänka mig att Canoó skulle bli odräglig och deppig om det inte fanns ett enda grässtrå att pilla på. Han har svårt att ha långsamt. Lite synd för annars verkade allt bra där.
Vi fick iaf en plats på en ridklubb här i närheten och dit flyttade han den 10 juli, samma dag som sonen fyllde 18 år! GRATTIS till honom!!!!
Flytten fick oss att slappna av efter all stress och oro för vad vi skulle ta oss till med sjuklingen. Vi hade nog alla tanken på att vi skulle tycka att hästägande skulle kännas blaha efter det här, men han är ju en personlighet och hästen som vi älskar för att han är som han är och det gick inte över.
Nu har vi tillgång till ett stort ridhus med mjukt underlag och dottern har longerat i både skritt och trav. Allt går bra och snart kan hon börja rida lite på honom.
Det har hänt en hel del med vikten med och jag har kommit ner i stl 40!
Inlägg (RSS)