I dag är det 2011:s sista dag och i morgon ett nytt år!

Jag har de senaste dagarna lagt en del tid på att bygga om bloggen mot att handla mer om min viktnedgång och allt runt den. Tanken är att om jag bloggar så håller jag lite koll på mig själv och förhoppningsvis ska det kunna sporra mig att hålla mig på banan.

Jag är Aktiv månadsmedlem och guldmedlem hos Viktväktarna och lyckades för några år sedan gå ner till normalvikt. Tiden har smygit iväg, liksom kilona kommit tillbaka, inte alla 20 jag gick ner, men iaf ca 12 av dem. Sedan senhösten 2011 har jag gått ner runt 6 kilo.

Från nu är jag bara online-medlem pga att mötena ligger på lite tokiga tider för att passa in i mitt schema.

I morgon raderar jag allt gammalt och börjar på morgondagens startvikt.
Jag gissar att vikten ser lite annorlunda ut då, än den gjorde innan jul, men jag kan ju inte skylla någon annan än mig själv för detta, så jag startar om från där jag är.

Mycket har passerat under min frånvaro här.

Jag har samlat ihop en hel massa härliga mormortimmar, njutit av en sommar, tömkört och tränat nh med älskade Canoó och annat som tillfälligt ramlat ur minnet.

Under senhösten märkte vi att vår älskade häst Canoó bara blev sämre och sämre i kroppen pga sin överrörlighet.   Han mådde heller inte speciellt bra psykiskt av att bara stå i hagen. Vi tog beslutet att det bästa för honom skulle vara att få slippa det onda i kroppen. Den 7 november tog vi bort honom. Han var överrörlig och hans kropp höll inte ihop längre än de 15 åren han fick. Många tårar har det kommit och så kommer det att fortsätta.

Jag och ungarna åkte i oktober över till Gotland och tittade på en 4 årig valack, som vi bestämde oss för och nu har hemma sedan några veckor. Det har gett oss något positivt att fokusera på mitt i all sorg.

Jag har också börjat viktväktat igen, vilket går så där… Men det tar jag i ett eget inlägg!

Canoó

Ametist